Incidentellt funnen binjuretumör

Finlands Endokrinologförening r.f Översättning: Hans Falck och Otto Knutar

11.7 2013 Camilla Schalin-Jäntti

I avbildningsunderökningar (ultraljudsundersökning, datatomografi, magnetundersökning) upptäcker man ofta binjuretumörer (incidentalom) som slumpmässiga bifynd. I fortsatta undersökningar utreds om denna incidentellt funna binjuretumör producerar för mycket av något hormon och om tumören är god- eller elakartad. Små tumörer med en diameter under 4 cm är i praktiken alltid godartade. En endoskopisk operation utförs på patienter vars tumör producerar för mycket av något hormon eller vars tumör är mer än 4 cm i diameter eller om tumören växer under uppföljningen. För de andra undersöks binjurarna datortomografiskt en eller två gånger och man försäkrar sig om att förändringen inte producerar överskotts kortisol. Om fyndet är oförändrat avslutas uppföljningen.

Bilddiagnostiken av bukregionen har under de senaste åren blivit avsevärt noggrannare och man gör rikligt med undersökningar. Bukregionen kan undersökas med ultraljud, datortomografi eller MRT. Samtidigt som dessa undersökningar gör det mycket lättare att konstatera många sjukdomar avslöjar de ofta symtomfria slumpfynd som kräver tilläggsundersökningar. Ett sådant fynd är en incidentellt funnen binjuretumör.

Binjurarna

Binjurarna är pariga, små, trekantiga körtlar som är belägna ovanför njurarna. Normalt väger de 4–5 gram. Binjurarna producerar flera hormoner som reglerar kroppens funktioner och ämnesomsättning. Till dessa hormoner hör kortisol, stresshormonerna adrenalin och noradrenalin samt salthormon (aldosteron).

Vad är incidentellt funna binjuretumörer (incidentalom)?

De flesta tumörer är oskyldiga godartade körteltumörer, s.k. adenom. I sällsynta fall kan de vara sk. feokromocytom (se patientinstruktion Feokromocytom) eller elakartade tumörer. Tumörens storlek och täthet klarnar vanligtvis i en datatomografiundersökning utan kontrastmedel. Täthetsvärdet ger värdefull information om tumörens art. De kan producera ovan nämnda hormoner eller vara overksamma.

Hur undersöks tumörpatienterna?

Trots att bilddiagnostisk undersökning av bukregionen utförts på grund av symtom (oftast magsmärtor) som inte har samband med binjurarna kan patienten tala om symtom som tyder på binjuresjukdomar eller tecken kan konstateras hos patienten som tyder på dessa sjukdomar. Samtliga ovan nämnda hormoner i alltför stora mängder höjer blodtrycket. Kortisolöverskott har samband med viktökning, ansamling av fettvävnad kring midjan, muskelförtvining och avtagande muskelkraft. Patientens ansikte blir runt och rödbrusigt. Blåmärken och finnar uppstår på huden. Blodsockret kan stiga och skelettets kondition försvagas. Depression kan förekomma. Mineralkortikoid, alltså aldosteron, (se patientinstruktion Primär hyperaldosteronism) sparar i njurarna natriumsalt och därmed vatten i kroppen vilket gör att blodtrycket stiger. Samtidigt förlorar kroppen kalium genom njurarna. Det viktigaste symtomet av den uppkomna kaliumbristen är muskelsvaghet. Överproduktion av stresshormonerna adrenalin och noradrenalin (se patientinstruktion Feokromocytom) åstadkommer attackvisa symtom i form av huvudvärk, hjärtklappning och svettning.

Vid undersökningen av patienterna behöver två centrala frågor få ett svar. Den ena är frågan om tumören producerar för mycket av något hormon. För undersökning av kortisolproduktionen utförs i allmänhet ett s.k. dexametasontest (1 eller 1.5 mg) där patienten på kvällen kl. 23 tar dexametason i tablettform och följande morgon tas ett blodprov för undersökning av kortisolet i serum. Om kortisolproduktionen är normal sänker kortisonpreparatet som tagits genom munnen kortisolkoncentrationen i serum under ett visst gränsvärde. P-piller, hormonsubstitution under klimakteriet och epilepsiläkemedel gör provet otillförlitligt och då bestäms kortisolet från ett dygnsurinprov som ersättande undersökning. Man undersöker även natrium och kaliumhalt i blodet och hos personer med förhöjt blodtryck halterna av salthormon, alltså aldosteron samt renin. Adrenalin- och noradrenalinhalter undersöks ur en dygnsurinsamling enligt skild instruktion.

Följande fråga som måste besvaras är om tumören är god- eller elakartad. Den viktigaste faktorn är tumörens storlek samt täthet i datatomografiundersökningen. Små tumörer med en diameter under 4 centimeter är i praktiken alltid godartade. Större tumörer innebär ökad risk för malignitet. Godartade tumörer växer inte under uppföljningen. Typiskt för godartade adenom är låg täthet (< 10 HU vid datatomografi gjord utan kontrastmedel). Vid feokromocytom samt elakartade tumörer är täthetsvärdet vanligtvis klart högre. Nålbiopsiprov tas vanligen inte av tumörer eftersom proven är otillförlitliga.

Hur behandlas incidentellt funna binjuretumörer?

Alternativen är operation och uppföljning. Operation föreslås om tumören på basis av kemiska undersökningar producerar för mycket av något hormon. För att utesluta malignitet dirigeras de patienter till operation vilkas tumör är större än 4 centimeter eller växer under uppföljningen. Om uppföljningsalternativet väljs undersöks binjurarna med datatomografi en eller två gånger. Ofta kontrolleras också dexametasonprovet. Om tumörens storlek är oförändrad och kortisolproduktionen fortsättningsvis är normal avslutas uppföljningen.

Hur utförs en binjureoperation?

Operationen görs i narkos. Binjuretumörerna avlägsnas nästan alltid genom titthålsoperation (endoskopisk operation). För att säkerställa god sikt fylls bukhålan med koldioxid och instrumenten förs in genom små hudsnitt i bukväggen. Vid behov kan operationen ändras till öppen operation om blödning uppstår under ingreppet eller om patientens anatomi är ogynnsam för en endoskopisk operation. Stora binjuretumörer avlägsnas ofta med öppen operation. Operationssnittet planeras från fall till fall. I operationen avlägsnas tumören och binjuren som är belägen på samma sida. Dagen efter operationen kan patienten äta vanlig mat. Duscha kan man genast men simning och badande skall man undvika under en vecka. Under sjukledigheten är det skäl att undvika sysslor som kräver ansträngning men promenering och lätt motion är önskvärda.

Efter en titthålsoperation skrivs patienten ut den första - tredje dagen och cirka en vecka efter en öppen operation. Absorberbara suturer som används vid endoskopiska operationer behöver inte avlägsnas. Efter öppna operationer avlägsnas stygnen på hälsocentralen 7–10 dygn efter operationen. Handledning i sårbehandling ges på avdelningen före utskrivningen. Sjukskrivningen efter en endoskopisk operation är 2-4 veckor och efter en öppen operation cirka 4 veckor.